Serengeti nationalpark

Säg Serengeti och alla vet vad du talar om och i vilken världsdel det ligger. Serengeti är en av världens mest kända nationalparker – ett enormt vildmarksområde. Med sina 15000 kvadratkilometer är den Tanzanias näst största. Serengetislätten utgörs huvudsakligen av savann och gräsmarker, vilket utgör en förklaring till dess namn, som kommer från massajordet siringet, vilket betyder utvidgat eller stort område.

I stort sett hela parken utgörs av savann, men i dess norra delar finns mer träd än i söder, där de stora grässlätterna dominerar.  På många håll finns också träd- och buskbevuxna klippor med ansamligar av stenblock, sk. kopjes. Sådana avbrott i slättnaturen är ofta tillhåll för rovdjur. Flera stora floder med tät strandvegetation och smala skogsbestånd flyter genom området.
Tre orsaker till Serengetis stora popularitet är att det finns ett stort antal djur i nationalparken året runt, det faktum att den öppna naturen gör dem lätta att se och att savannaturen ser ut precis som de allra flesta människor föreställer sig platsen för en riktig safari. I princip är alla betydande arter representerade och under de stora vandringarna på den afrikanska senvintern och våren (motsvarande den svenska sensommaren och hösten) kan hundratusentals gnuer, zebror och andra växtätare finnas på plats, åtföljda av många slags rovdjur. Denna migration, då enorma djurhjordar i en jättelik cirkelrörelse förflyttar sig med nederbörd och betestillgång mellan Tanzania och Kenya och sedan tillbaka till Tanzania, utgör ett av naturens allra mäktigaste skådespel. Jambo Tours migrationssafari i Tanzania är ett utmärkt sätt att följa den på.
Att ta sig till Serengeti på en rundresa eller enbart för ett stort safariäventyr tar tid. Vägarna är inte de bästa och avstånden är stora. Av denna anledning och för att göra upplevelsen större och mer mångsidig kombinerar Jambo Tours rundresor alltid några dagar i Serengeti med dagar i Ngorongoroområdet och vid Manyarasjön. Som ett alternativ erbjuder Jambo Tours också safariflyg direkt från Arusha till Seronera i den centrala delen av Serengeti.
Även om det med framgång går att spana på djur och det intensiva fågellivet i alla delar av Serengeti finns det tre huvudområden för safari i den jättelika nationalparken, det norra, det centrala och det västra. Seronera är plats för boendet i den centrala delen, som ofta anses vara det mest intressanta därför att det har tillgång till både den nordliga trädsavannen och den sydliga grässavannen. Därför brukar den största variationen på djur finnas kring Seronera, särskilt under den stora migrationstiden, allt från giraffer som betar i de högre träden till antiloper, bockar och afrikanska bufflar som oftare ses på grässavannen. I området finns också ett antal kopjes, klippor med stenblock och busk- och trädvegetation, som attraherar många slags rovdjur, inte minst de stora katterna. Dessutom är Seronerafloden med sin rika strandvegetation ett av de få vattenflöden i parken som har vatten året runt, vilket också bidrar till det rikliga djurlivet, som också omfattar flodhästar, krokodiler, en rad fågelarter som trivs i våtmarker samt kattdjur som lejon och leoparder som jagar i och i närheten av flodvegetationen. Inom området finns också en rad både naturliga och uppdämda vattenhål som utgör tillhåll för många djur, inte minst flodhästar. Retima Hippo pool är en av de mest kända och välbesökta.
Huvudvägen mellan Arusha och Victoriasjön, världens näst största sötvattensjö, som delas mellan Tanzania, Kenya, och Uganda, löper igenom Serengeti och trafikeras både av safariresenärer och av en gles nyttotrafik.  Den som anländer från Ngorongoroområdet eller från Arusha kommer därigenom först till den obemannade gränsen vid nationalparkens sydöstra del, som består av ett flackt gräslandskap med viss buskvegetation och få träd, men med flera mindre och större områden med kopjes, bland annat Simba kopjes och Moru kopjes. Här betar huvudsakligen ett antal gasellarter, främst Thomsongaseller, som på safarispråk ibland kallas afrikansk snabbmat på grund av den McDonald’s-liknande teckningen på bägge sidor om svansen och därför att gasellerna är snabba löpare. Thomsongasellen är parkens vanligaste djur. Från parkgränsen fortsätter vägen till Seronera, på ungefär två timmars avstånd, beroende på vägens tillstånd, som varierar kraftigt. Den bemannade kontrollen över trafiken till och från parken ligger ungefär en fjärdedels färdväg mot Seronera, på en plats som kallas Naabi Hill.
Den stora migrationen av hundratusentals gnuer, zebror och andra djur rör sig över den till synes ändlösa grässlätten under delar av den afrikanska våren och sommaren. Det är då som regnet får gräset att växa och betet är som bäst. När ett område är avbetat fortsätter djuren mot nästa betesmark och nästa vattendrag och rovdjuren följer efter. De två saltsjöarna Ndutu och Masek, i den sydostligaste delen av parken är tillhåll för många av djuren under de första delarna av migrationen och där finns också många fågelarter. 
I Seronera tar grässlätterna slut och trädsavannen och glesa skogar tar vid. Längre norrut blir träden allt fler och täta skogsbestånd och buskage omger floderna Mara och Grumeti. Den förra korsar gränsen till Kenyas stora nationalpark Masai Mara, som utgör en del av samma natur- och viltområde. På väg mot Kenya, som dock ej har någon öppen gränsövergång mot Serengeti, går vägen genom Lobo, som är ett naturskönt område med en blandning av olika naturtyper, bergslandskap, grässlätter, savann, kopjes och våtmarker. De stora djurhjordarna vandrar ofta genom Lobo på sin väg mot Masai Mara. De passerar också floderna under sin migration och särskilt i Grumetifloden finns många krokodiler, som tar huvuddelen av sina byten under denna period. 
Den nordligaste delen av parken, den del som ligger norr om Grumetifloden, består till stor del av sk skogssavann, dvs en blandning av öppen mark och glest skogsbestånd. Här finns emellertid också en del öppna gräsmarker. Det är den del av Serengeti som är svårast att nå och därmed också den minst besökta. Djurlivet är i princip detsamma som i den centrala delen, men vildhundar förekommer oftare här än på andra håll i parken. Djur från den stora migrationen finns ofta i den norra delen av Serengeti samtidigt som stora delar av hjordarna har kommit till Masai Mara i Kenya. Det sker normalt under perioden från augusti till början av oktober.
Serengetis närhet till Masai Mara och det faktum att parken också gränsar till Ngorongoro och ett antal andra tanzaniska naturskyddsområden och viltparker, bland andra Ikorongo, Singita Grumeti och Maswa har skapat stora områden som djuren kan röra sig i utan att komma i närheten av jordbruksmarker och tätare bebyggelse.

Serengeti - gnuer på migrationsvandring