Flodkryssning på Nilen med SS Misr

Dag 1. (Lördag) Kairo
Vi anländer till Kairo där historien och nutiden lever sida vid sida. Vår lokala guide möter oss på flygplatsen och följer oss till hotellet mitt i stadens puls – Cairo Marriott Hotel, vars hjärta utgörs av det forna Gezira-palatset, uppfört 1869 för att ta emot gäster till Suezkanalens invigning. Palatsets praktfulla salonger, marmorhallar och trädgårdar längs Nilen bär fortfarande ekon av den tid då Kairo kallades Orientens Paris. Här bodde också Agatha Christie under en period, inspirerad av livet längs floden som senare blev kuliss till hennes roman Döden på Nilen.

Vi äter middag och ser ljusen spegla sig i Nilens mörka vatten. Kairo sover aldrig, men bakom tempot finns en stilla rytm som känns uråldrig. Här, vid porten till Afrika och Orienten, tar vår resa sin början – längs floden som gett liv åt Egypten i tusentals år.
[L på flyget – M]

Dag 2. (Söndag) Pyramiderna och det nya Egyptiska museet
Vi lämnar hotellet tidigt och kör mot Giza, där öknen öppnar sig i morgonljuset och pyramiderna reser sig ur sanden – orörliga men ständigt föränderliga i dagens skiftande färger. Vid deras fot vakar den gåtfulla Sfinxen, stilla och tidlös. Vi går nära, ser solens spel över stenarna och spåren av de händer som formade världens kanske mest berömda monument.
Efter lunch besöker vi det nya Egyptiska museet i Giza, där tusentals föremål från faraonernas rike visas i modern arkitektur och ljusfyllda salar. Mumier, statyer och skimrande guld berättar om ett rike som aldrig upphör att fascinera.
När vi återvänder till Kairo vilar staden i kvällsdis. Nilens vatten glimmar mellan broarna – en spegel mellan dåtid och nutid, mellan civilisationens början och det liv som fortfarande pågår längs dess stränder.
[F–L–M]

Dag 3. (Måndag) Luxor och SS Misr
Vi flyger till Luxor där Nilen glittrar mellan gröna fält, palmer och gyllene ökenklippor. Vid kajen väntar vårt fartyg – SS Misr – en gång kung Farouks stolthet, nu varsamt återställd till sin ursprungliga elegans. Ombord doftar det av trä, linne och polerad mässing, och floden ligger stilla som en spegel under oss.
Efter lunch utforskar vi templen i Karnak och Luxor, där kolonnerna reser sig som stenens skogar mot himlen och hieroglyferna berättar om tro, gudar och faraonernas makt. Skymningen faller mjukt över tempelväggarna och fyller luften med stilla värme.
När vi återvänder till fartyget lyser staden på andra sidan floden. Från däck ser vi Nilen glida fram i nattens tystnad – vår följeslagare genom tid och landskap, lika närvarande som himlen ovanför.
[F–L–M]

Dag 4. (Tisdag) Konungarnas dal
Gryningen över Luxor är stilla och klar. Vi korsar Nilen till den västra stranden, där öknen möter bergen i ett landskap av ljus och sand. I Konungarnas dal stiger vi ner i faraonernas gravar, där färgerna ännu skimrar trots tre tusen år av tystnad. Väggarna berättar om solens väg, om död och återfödelse, om människans längtan efter evighet.
Vi besöker drottning Hatshepsuts tempel, uthugget ur berget som en trappa mot himlen, och stannar vid de väldiga Memnonstatyerna, tysta väktare över Thebens forna prakt.
Vid lunchtid lättar SS Misr ankar. Floden flyter lugnt förbi byar och dadelpalmer, barn vinkar från stranden och fåglar speglar sig i det stilla vattnet. När eftermiddagen blir till kväll dricker vi te på däck och låter stillheten sakta ta plats.
[F–L–M]

Dag 5. (Onsdag) Edfu
Vid Edfu ligger Horus-templet, ett av Egyptens bäst bevarade, där sanden skyddat väggarna som om tiden hållit andan. Vi vandrar genom pelarsalar där ljuset silar ner i tunna strålar och ser gudar och kungar träda fram ur stenen. Varje relief berättar om kampen mellan gott och ont, mellan himmel och jord, i en myt som ännu känns levande.
Tillbaka ombord rör sig SS Misr långsamt söderut. Från däck ser vi hur floden breder ut sig och landskapet förändras. Fälten blir smalare, ökenbergen kommer närmare och små byar glimmar i kvällsljuset. Barn vinkar från stranden, och feluccans segel glider tyst förbi.
När natten faller äter vi middag under stjärnorna – himlen speglar sig i vattnet och Nilen flyter vidare, lika tidlös som berättelserna den bär.
[F–L–M]

Dag 6. (Torsdag) Kom Ombo och Aswan
Morgonen gryr över Kom Ombo, där templet ligger tätt intill floden, tillägnat både krokodilguden Sobek och himlens gud Haroeris – två makter i evig balans, symboler för livets dubbla natur. Solen stiger över pelarna och floden glimmar nedanför.
Vi fortsätter mot Aswan, där landskapet öppnar sig och ljuset blir klarare. Här möts Nubien och Egypten, sten och vatten, gammalt och nytt. Vi besöker den höga dammen, den ofullbordade obelisken och det vackra Philae-templet, som flyttades sten för sten för att räddas undan Nilens vatten.
När kvällen faller serveras te på däck. Luften är mild, vattnet glittrar och staden lyser på avstånd. Färden på floden närmar sig sitt slut, men känslan dröjer kvar – som en stilla viskning från Nilen själv.
[F–L–M]

Dag 7. (Fredag) Old Cataract
Vi lämnar fartyget och checkar in på Old Cataract Hotel, ett av Nilens mest legendariska hus. Här bodde Agatha Christie och skrev delar av Döden på Nilen, medan floden nedanför glittrade precis som nu. Från den stora terrassen ser vi segelbåtarna glida mellan öarna och palmerna röra sig i vinden som ett långsamt andetag.
Dagen är fri för egna upptäckter – kanske en promenad längs vattnet, ett besök på marknaden bland kryddor och färger eller stillhet i hotellets trädgård där tiden tycks stå stilla.
När kvällen kommer färgas himlen kopparröd och ljuden från staden dämpas. Middagen serveras i den svala matsalen, doften av jasmin svävar genom rummet, och allt runt oss känns stilla, tidlöst och fullbordat.[F–M]

Dag 8. (Lördag) Hemresa
Solen stiger över Aswan och floden glimmar i morgonljuset. Vi äter frukost med utsikt över Nilen, som nu känns som en gammal vän. Väskorna står klara i lobbyn när vi tar farväl av hotellet och färdas mot flygplatsen för hemresa via Kairo.
Utanför fönstret glider landskapet förbi – öken, fält och vatten, samma vyer som följt oss genom dagarna. Nilen flyter vidare, oberörd av tiden men rik på berättelser. Den har sett riken uppstå och försvinna, människor komma och gå, men flodens rytm består.
Vi lämnar Egypten med stillhet i sinnet, som om vi själva färdats en bit längs historiens ström. Något av ljuset, dofterna och flodens mjuka närvaro stannar kvar – en påminnelse om det eviga livet vid Nilens stränder.
[F – L på flyget]